COP26: Agera nu för att motverka klimatkrisen, innan miljontals fler drivs till hunger och svält
Från Afghanistan till Zimbabwe orsakar extremt väder kopplat till klimatförändringarna elände och hunger för miljontals människor – 811 miljoner svälter för närvarande runt om i världen, en siffra som kommer att öka exponentiellt om de 196 länder som skrev under Parisavtalet 2015 inte lever upp till sina förpliktelser.
De rikare länderna lovade att tillhandahålla den finansiering och de resurser som utsatta länder med lägre inkomst behöver för att anpassa sig till krisens förödande konsekvenser. COP26, FN:s stora klimattoppmöte som i år hålls i Glasgow, är därför avgörande.
Det internationella samfundet är utan tvekan sent ute med sina försök att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C och hålla den ”väl under” 2°C, men vi är tvungna att göra detta för att undvika en katastrof. (Som FN:s hemsida för klimatförändringar uttrycker det: "För att uppnå detta långsiktiga temperaturmål strävar länder efter att nå en global topp av växthusgasutsläpp så snart som möjligt för att uppnå en klimatneutral värld i mitten av seklet.")
Ingen kommer undan. År 2021 har vi sett förödande översvämningar i Tyskland och New York. Italien upplevde den varmaste temperaturen som någonsin registrerats i Europa – 48,8°C. Skogsbränder orsakade förödelse på populära semesterorter i Grekland och Turkiet.
Etiopien, Madagaskar, Sydsudan och Jemen är bland de länder där 584 000 människor för närvarande upplever svältliknande förhållanden när klimatförändringarna samverkar med den andra stora orsaken till hunger, nämligen konflikter. Av dessa anledningar står just nu 42 miljoner människor på randen av svält.
World Food Programmes (WFP) chef för klimat- och katastrofförebyggande insatser Gernot Laganda förklarar: "Naturresurser som rent vatten och bördig mark blir knappa och konkurrensen om dessa resurser blir hårdare. Detta leder till ett förödande samspel mellan klimatkrisen, konflikter och hunger."
Om jordens temperatur skulle stiga med 4°C jämfört med förindustriella nivåer, skulle enligt den senaste statistiken 1,8 miljarder fler människor försättas i hunger. För att sätta detta tal i perspektiv: WFP, med över 20,000 medarbetare i fler än 80 länder ämnar i dagsläget att nå ut till 0,1 miljarder människor, med ett behov av 57 miljarder SEK för att avvärja svält i år.
Petteri Taalas, chef över Meteorologiska världsorganisationen, har sammanfattat utmaningen såhär: ”Den snabba minskningen av de sista återstående glaciärerna i östra Afrika, som förväntas smälta helt inom en snar framtid, är en signal om hotet från en överhängande och oåterkallelig förändring av jordens system”.
Foto: WFP/Martin Karimi
Vid den två veckor långa konferens som Storbritannien och Italien står värd för i Skottland är det inte bara klimatkrisen som faktum som WFP, andra FN-organ och humanitära samarbetspartners vill lyfta fram, utan även att det är vår kollektiva skyldighet att bedöma hur vi reagerar, för att samarbeta, samordna och agera.
Nödberedskap är en central aspekt av WFP:s arbete, vilket organisationen visade efter cyklonen Idai i Moçambique 2019 och mer nyligen efter jordbävningen i Haiti.
Men vad vi föredrar är att förutse klimatrisker innan de förvandlas till katastrofer – att använda tidig varningsdata för att utlösa ekonomiskt stöd; återställa förstörda ekosystem som kan bilda naturliga skydd; och skydda de mest utsatta med skyddsnät och försäkringar mot extrema klimat.
WFP:s klimatriskhantering når mer än 6 miljoner människor i 28 länder. I juli förra året assisterade WFP 120 000 människor i Bangladesh med kontanthjälp fyra dagar före allvarliga översvämningar som förutsågs längs floden Jamuna. Dessa pengar användes av människor för att köpa mat och medicin, skydda kritiska tillgångar och transportera boskap och familjer till säkra platser.
Genom att använda tidig varningsdata för att utlösa tidiga åtgärder ger WFP hushåll möjlighet att förbereda sig för översvämningar och förhindra förluster och skador. Detta minskar kostnaderna för akutinsatsen.
I Tchad arbetar WFP i det torra Sahel-bältet för att etablera trädplantskolor som producerar cirka 1 miljon trädplantor per år. Träden hjälper till att återta förstörd mark och fylla grundvattennivåer vilket möjliggör produktion av näringsrik mat, samtidigt som träden fångar upp tusentals ton koldioxid.
I Centralamerika har WFP stöttat över 32 200 utsatta människor i den "torra korridoren" i El Salvador, Guatemala och Honduras för att anpassa sig till effekterna av torka och förbättra försörjningen genom aktiviteter som skapar inkomster.
Foto: WFP/Shelley Thakral
Under 2020 skyddade WFP 1,2 miljoner människor i Mali, Mauretanien, Burkina Faso, Zimbabwe och Gambia från katastrofal torka genom klimatriskförsäkring, vilket sköttes genom WFP:s African Risk Capacity Replica-initiativ.
I södra Madagaskar har WFP lanserat ett mikroförsäkringsprogram för bönder i distrikten Amboasary och Ambovombe, som drabbats av torka. Efter en misslyckad första planteringssäsong fick nästan 3 500 hushåll utbetalningar på ca. 850 SEK vardera för att täcka hela förlusten av deras majsskördar.
På COP26 vill vi att regeringar ska inse vikten av att övergå från krishantering till riskhantering – och för att uppnå detta behöver vi åtaganden om mer förutsägbar, flexibel och långsiktig finansiering.
Att främja samarbetsvilja är avgörande. Humanitära organisationer är erfarna riskhanterare. De måste erkännas som en resurs för regeringar i deras ansträngningar att öka motståndskraften hos livsmedelssystem som inte fungerar optimalt idag.
De goda nyheterna är att dessa system kan förbättras – men vi måste agera nu.