Opinion: Röd flagg för klimatet – FN:s varning redan en verklighet för många
Hungern ökar idag snabbare än någonsin tidigare på 2000-talet. FN:s World Food Programme (WFP) verkar i en värld där 811 miljoner människor just nu går hungriga, varav 41 miljoner befinner sig på randen till svält.
FN:s klimatpanels (IPCC:s) sjätte rapport, som lanserades måndagen den 9 augusti, bekräftar att klimatförändringarnas roll i att förhöja riskerna för hunger, fattigdom, konflikt och fördrivelse inte kommer att lätta inom en snar framtid.
År 2007 mottog IPCC och USAs tidigare vicepresident Al Gore Nobels fredspris för att ha uppmärksammat världen på farorna med klimatförändringarna. Detta kom kort efter IPCC:s fjärde rapport, som underströk att uppvärmningen av klimatsystemet var otvetydig; och att merparten av global uppvärmning sedan 1950-talet orsakats av mänsklig aktivitet.
År 2020 utnämndes WFP till Nobels fredspristagare för arbetet med att bekämpa hunger – efter ett årtionde som var det varmaste någonsin.
Mycket av det som vetenskapen visste om klimatförändringarna för 14 år sedan stämmer fortfarande. Samtidigt har utvecklingen inom klimatmodellering lett till mer detaljerade insikter och projektioner med mindre felmarginal. Exempelvis kan IPCC:s sjätte rapport skilja den mänskliga faktorn från naturlig påverkan på global uppvärmning.
Därigenom bekräftar rapporten att utsläpp av växthusgaser från mänsklig aktivitet ligger bakom en del av värmeböljorna, stormarna och översvämningarna som kräver humanitära insatser från organisationer som WFP för att rädda liv.
Forskare har också preciserat det uppskattade spannet för temperaturförändringar tillsvarande olika koncentrationer av växthusgaser: en fördubbling av förindustriella CO2-nivåer, som borrkärnor i is visar ligger runt 270 ppm (andelar per miljon), kommer sannolikt orsaka en uppvärmningseffekt på mellan 2.5°C och 4°C – ett mindre spann än de 1.5°C till 4.5°C som uppskattats i tidigare rapporter.
Just nu ligger världen nästan vid 420 ppm CO2-koncentration och har en genomsnittlig global temperatur som är 1.1°C varmare än det förindustriella genomsnittet. Varje år ökar CO2-koncentrationen med 2 ppm på grund av mänsklig aktivitet.
Detta innebär att mänsklighetens koldioxid-budget förbrukas snabbt – och att även under IPCC:s mest optimistiska scenario, där världens utsläpp börjar minska drastiskt redan idag och är nere på netto-noll år 2050, skulle globala temperaturer fortfarande nå en topp över tröskeln på 1.5°C som föreskrivs i Parisavtalet. Detta är i sig tillräckligt för att eskalera humanitära behov i framtiden.
Människor påverkade av klimatkrisen idag har inte råd att vänta på att världen ändrar kurs när det gäller utsläpp av växthusgaser. De drabbas redan av allt mer frekvent och intensivt extremväder, något som har mer är fördubblats under de senaste fyrtio åren och som i ökande grad orsakat skador och förluster för de livsmedelssystem som sätter mat på människors bord.
Extrema väderförhållanden var under 2020 den huvudsakliga orsaken till akut hunger i 15 länder och med 30 millioner internt fördrivna människor som resultat – ca. tre gånger mer än våldsamheter eller konflikter.
Fördrivelse tenderar att öka politiska och sociala spänningar – och när dessa spänningar eskalerar till våld eller konflikt blir människor än mer sårbara och inkapabla att hantera risker.
Även när översvämningar, stormar och torka inte tvingar människor ifrån sina hem, upplever dessa människor förändringar i nederbörd och skördesäsonger, såväl som skadedjursangrepp, sjukdom och värmestress i både boskap och grödor.
Vad är lösningen? Det är projekt som maximerar nyttan av natur-baserade klimatlösningar i lokalsamhällen, såsom så kallade gröna bälten vid kusten, återbeskogade områden och gemensamma dammar och reservoarer. Det är också projekt som möjliggör bättre prognoser av klimatrelaterade risker, och förebyggande utbetalningar som bidrar till att minska finansieringsbrister efter klimatkatastrofer, speciellt för småbrukare.
Klimatpåverkan gör försörjningar mer osäkra, så att även mindre störningar kan leda till akut hunger och ett beroende av extern hjälp.
Humanitära aktörer, såväl som utvecklings-aktörer måste avsätta mer riktat stöd till länder som upplever allt svårare sammansatta effekter av klimatförändringarna på livsmedelsförsörjningen.
I linje med nationella ambitioner och åtaganden för klimatanpassning, som fortfarande är underfinansierade, behöver humanitära hjälpprogram i de områden i världen som är mest sårbara för klimatförändringar inte bara vara redo för snabbare insatser till fler och större klimatkatastrofer, de behöver också integrera strategiska lösningar för att gå från reaktiv krishantering till mer förutseende riskhantering.
Prognosbaserad finansiering samt försäkringar för klimatrisker måste integreras i systemen för att minska beroendet av återkommande krishantering, och variera olika finansieringskällor i skärningspunkten mellan humanitärt arbete och utvecklingsarbete – inklusive privat och offentlig klimatfinansiering.
Inom den humanitära sektorn har ”röd flagg”-varningen för klimatförändringar som framhävdes i IPCC:s senaste rapport länge uppmärksammats som en verklighet i fält. WFP stöttar redan människor på frontlinjen av den globala klimatkrisen som står inför svält. Nya markeringar dyker dagligen upp på WFP:s hungerkarta.
Det kommande decenniet kommer att bli avgörande – inte bara i fråga om att minska globala utsläpp av växthusgaser, men också i fråga om att stärka de system som hjälper humanitära aktörer att utvärdera och hantera ökande risker. Klimatförändringar är ett hot för alla delar av alla länder, alla sektorer av alla ekonomier och framtiden för allabarn. Denna verklighet har aldrig varit tydligare.
Gernot Laganda är Chief of Climate and Disaster-Risk Reduction hos FN:s World Food Programme.
Läs mer om WFP och klimatåtgärder