Världsflyktingdagen: Fred slår rot för människor från Centralafrikanska Republiken i Demokratiska republiken Kongo

Florida skalar bort det grova skalet på en kassavarot och skär sedan knölen i små bitar för att torka dem i solen. Senare kommer det att anvädnas för att göra fufu, rätten som är en basföda i centrala Afrika, inklusive i denna nordvästra del av den Demokratiska republiken Kongo. 



Det har gått nästan ett decennium sedan Florida flydde från den ännu pågående konflikten i grannlandet Centralafrikanska republiken. Sammantaget är den Demokratiska republiken Kongo värd för mer än 210 000 flyktingar från Centralafrikanska republiken. Antalet skiftar i takt med att stridigheterna trappas upp och avtar.  

För Koyakpo är hemmet för en överskådlig framtid en hydda i lersten i ett vidsträckt flyktingläger här i Nord-Ubangi-provinsen, som skyddar 18 000 centralafrikaner som hon själv. 

 

"Vi har arbete i vårt land", säger Florida, som var en matförsäljare i Basse-Kotto-regionen i den Centralafrikanska republiken, tvärs över Ubangi-floden som skiljer de två nationerna åt. "Men här är vi blockerade."

Ett tag möttes flyktingarna av spänningar även här, då de samlade ved och fiskade i vatten i området för att överleva. Det uppskattades inte av de kongolesiska invånarna i den närliggande byn Inke, vars befolkning på färre än 3 000 är färre än invånarna i lägret. 

Tvister om naturresurser eskalerade snabbt. Att förändra det alltmer spända förhållandet mellan lokala invånare och flyktingar har krävt en komplex, mångsidig insats, som involverat försoningskommittéer, projekt för att stärka samhällets motståndskraft, välvilja samt stöd från humanitära organ som World Food Programme (WFP). 

"När flyktingarna kom närmade sig flyktingkvinnorna inte de lokala kvinnorna, och vice versa", säger Blanchard Asengo, programchef på WFP:s kontor i provinshuvudstaden Gbadolite, ungefär 45 km bort. "Men efter allt som projektet har gjort när det gäller utbildning och stärkt medvetenhet ser vi nu att lokala kvinnor och flyktingkvinnor lär sig och arbetar tillsammans."

I detta område och på andra håll i landet har WFP och partners introducerat program som säkerställer att människor inte bara får livsmedel, utan också kan producera sin egen mat. I allt från att reparera vägar från gård till marknad, till att bearbeta jorden, bygga lager för att lagra spannmål eller få grundläggande lektioner om läskunnighet, uppmuntras flyktingar och lokalbefolkningen att samarbeta I år har mer än 71 000 människor i Ubangis dragit nytta av WFP:s aktiviteter för att stärka människors motståndskraft.  

En morgon hälsades gästerna av Inkes invånare med en iscensatt visning av deras prestationer. En fullsatt publik skrattade när lokalbefolkningen och flyktingar drabbade samman på den dammiga marken, och klappade sedan rungande när en spelad försoningskommitté löste tvisten.



"I början var relationerna svåra", säger Inkes byhövding Juppe Kitaba. ”Det var genom kommittéerna som flyktingar och lokalbefolkning först började komma i kontakt med varandra. Genom aktiviteter för att öka medvetenheten lärde sig människor att leva fredligt med varandra.” 

I flyktinglägret Inke håller Florida med om att insatsen har varit omvälvande.

"I början var lokalbefolkningen väldigt elaka", säger hon. "Det finns vatten och vilt här. Men när vi försökte fiska blev det problem.”

I dag, säger hon, omfattar utvecklingsprojekt – som också stöds av WFP:s systerorgan Food and Agriculture Organization och FN:s flyktingorgan – både flyktingar och lokalbefolkningen. Initiativen kompletterar WFP:s kontantstöd till flyktingar, som i genomsnitt består av mellan 60-100 SEK (6-10 US$) i månaden.

"Vi odlar till och med tillsammans", säger Florida. ”Om det finns fem flyktingar så finns det fem från lokalbefolkningen. Vi delar samma skörd.” 

I byn Inke säger Abeshofia, en frånskild tvåbarnsmamma, att hon har några vänner som är flyktingar. De delar en tomt där de planterar majs, kassava och jordnötter. När hon pratar häller hon socker i små plastpåsar. Hennes tvååriga dotter sover i närheten.

Påsarna kommer att säljas på marknaden för några cent styck och det är en avgörande inkomst för Ute för att kunna försörja sin familj. Genom stöd från WFP har hon lärt sig matematik och att läsa. För kvinnor i hennes samhälle är detta utbildningen de behöver för att starta och bygga upp sina egna småföretag. 

"Mina föräldrar skickade mig aldrig till skolan", säger Uta. Nu hänger en stor tavla från en vägg i hennes hus.

"I början var det svårt att läsa. Men vi hade tre lektioner i veckan, säger hon. "Jag kan nu skriva alfabetet från A till Z."

"Kvinnor har en större röst i sina samhällen", säger WFP:s Asengo och beskriver ytterligare positiva resultat från projektet. "De talar mer öppet och erbjuder sin kunskap. Kvinnors ledarskap visar sig." 

I flyktinglägret ser invånarna också förändringar. Den tidigare matförsäljaren Florida börjar vänja sig vid jordbruk. Men hennes framtidsplaner beror fortfarande på händelserna hemma, där utbredda oroligheter ställer flera väpnade grupper mot varandra.

"Om [det] inte finns någon nedrustning, då har vi osäkerhet," säger hon, och familjen kommer att stanna kvar i Inke. "Men om nedrustning sker, då vet jag att det kommer att råda fred i Centralafrikanska republiken."

WFP:s aktiviteter för att stärka motståndskraften i Demokratiska republiken Kongo stöds av Kanada, Tyskland, Italien, Norge och Sverige.

Läs mer om WFP:s arbete i Demokratiska republiken Kongo