En global livsmedelskris

Det rekordhöga antalet 349 miljoner människor i 79 länder står inför livsmedelsotrygghet - en ökning från 287 miljoner år 2021. Detta utgör en chockerande ökning med 200 miljoner människor jämfört med innan COVID-19-pandemin. Fler än 900,000 människor världen över kämpar under svältliknande tillstånd. Detta är tio gånger mer än för fem år sedan - en alarmerande snabb ökning. Omedelbart agerande behövs. Världssamfundet får inte misslyckas att leva upp till sitt löfte att utrota hungern och felnäringen till år 2030. 

WFP står inför flera utmaningar - antalet akut hungriga människor fortsätter att öka i en takt som inte lär matchas med finansiering, medan kostnaden för att leverera livsmedelsassistans är högre än någonsin eftersom livsmedels- och bränslepriserna har ökat. 

Behov som inte tillgodoses ökar risken för hunger och felnäring. Om inte de nödvändiga resurserna görs tillgängliga kommer priset att vara förlorade liv och en tillbakagång av surt förvärvad utveckling. 

Men varför är världen hungrigare än någonsin?

Den här enorma hungerkrisen har orsakats av en dödlig kombination av fyra faktorer:

• Konflikter är fortfarande den största drivkraften bakom hunger, med 60 procent av världens hungriga som lever i områden som drabbats av krig och våld. Händelser i Ukraina är ytterligare ett bevis på hur konflikter leder till hunger, tvingar människor att lämna sina hem och utplånar deras inkomstkällor.
• Klimatkrisen är en av de främsta anledningarna till den dramatiska ökningen av hunger globalt. Klimatchocker förstör liv, skördar och försörjning och undergräver människors förmåga att försörja sig själva. Hungern kommer att bli okontrollerbar om världen inte agerar omedelbart.
• De globala priserna för gödning har stigit ännu snabbare än livsmedelspriserna, som även de befinner sig på den högsta nivå de gjort på tio år. Effekterna av kriget i Ukraina, såsom högre naturgaspriser, har ytterligare stört global produktion och export av gödning, vilket gör att förnödenheter minskar samt driver upp priser och hotar att minska skördar. Höga gödningspriser kan innebära att den nuvarande krisen av överkomlighet, blir till en kris i termer av tillgänglighet, då produktionen av majs, ris, sojabönor och vete minskat under 2022. 
• Kostnaderna är också på den högsta nivån någonsin: WFP:s månatliga driftskostnader är 763 miljoner kronor över genomsnittet för 2019 – en svindlande ökning med 44 procent. Denna extra summa som nu spenderas på driftskostnader skulle tidigare ha mättat 4 miljoner människor under en månad. I länder som Nigera, Sydsudan och Jemen tvingas WFP redan nu till svåra beslut, som att skära ned på ransonerna för att kunna nå ut till fler människor. Detta innebär i princip att ta från de hungriga för att kunna mätta de svältande. 

Från den centralamerikanska "torra korridoren" och Haiti, genom Sahel, Centralafrikanska republiken, Sydsudan och sedan österut till Afrikas horn, Syrien, Jemen och hela vägen till Afghanistan driver konflikter och klimatchocker miljontals människor till gränsen till svält.

Förra året samlade världen in resurser utöver det vanliga - rekordhöga 145 miljarder SEK enbart till WFP - för att hantera den globala livsmedelskrisen. I länder som Somalia, som balanserat på gränsen till svält, samarbetade världssamfundet för att få människor bort från denna gräns. Men att enbart hålla människor vid liv är inte nog. Vi måste gå längre, och detta kan endast göras genom att motverka de bakomliggande orsakerna till hunger. 

Konsekvenserna av att inte investera i motståndsbyggande aktiviteter kommer att ge konsekvenser över landsgränser. Om samhällen inte har möjlighet att motstå de chocker och påfrestningar de utsätts för kan det resultera i ökad migrering och möjlig destabilisering och konflikt. Händelser under senare tid har visat oss detta: när WFP fick slut på medel för att mätta syriska flyktingar 2015 hade människor inget annat val än att lämna lägren och söka hjälp på annat håll, vilket orsakade en av de största flyktingkriserna i Europas senare historia. 

WFPs arbete för att förändra liv bidrar till att bygga humankapital, stärka regeringar i deras sociala skyddsnät, stabilisera samhällen i särskilt utsatta områden, samt hjälpa dem att bättre hantera plötsliga chocker utan att de mister alla deras tillgångar.

Resultat från projektet "Sahel Resilience Scale-up" visar att detta tillvägagångssätt ger utdelning. På bara fyra år förvandlade WFP och lokala samhällen 158 000 hektar karga åkrar i Sahel-regionen i fem afrikanska länder till produktiv jordbruks- och betesmark. Över 2,5 miljoner människor gynnades av integrerade aktiviteter. Bevis finns för att visa att mottagarna av stöd är bättre rustade att stå emot säsongsbetonade chocker och har förbättrad tillgång till viktiga naturresurser, såsom brukbar mark, och familjer och deras hem, tillhörigheter och åkrar är bättre skyddade mot klimatrisker. Insatserna fungerar som en buffert för instabilitet genom att föra människor samman, skapa sociala skyddsnät, hålla landområden produktiva och erbjuda jobbmöjligheter – allt detta hjälper till att bryta hungerns onda cirkel.

Ytterligare ett exempel är WFPs micro-försäkrings-program - R4 Rural Resilience Initiative - som skyddar omkring 360,000 bönder och pastoralister från klimatfaror som hotar grödor och försörjningar i 14 länder inklusive Bangladesh, El Salvador, Etiopien, Fiji, Guatemala, Kenya, Madagaskar, och Zimbabwe. 

Samtidigt arbetar WFP tillsammans med regeringar i 83 länder för att bygga eller förstärka nationella skyddsnät med sensibilitet för näring, vilket möjliggör för oss att nå ut till fler än vi kan med enbart livsmedelsstöd under kriser. 

Enbart humanitärt stöd är dock inte tillräckligt. En koordinerad insats mellan regeringar, finansiella institutioner, den privata sektorn och partners är enda sättet att motverka en än värre kris under 2023. Gott ledarskap är viktigt för att hålla samman samhällen, för att möjliggöra tillväxten av humankapital, utvecklingen av ekonomier och för människor att må väl. 

Världen behöver också politiskt engagemang för att utrota hungern. Endast politisk vilja kan sätta stopp för konflikter på platser som i Jemen, Etiopien och Sydsudan, och utan ett fast politiskt åtagande för att begränsa den globala uppvärmningen som föreskrivs i Parisavtalet, kommer de främsta drivkrafterna till hunger att fortsätta med oförminskad styrka.