Vare sig det rör sig om konflikter, naturkatastrofer eller misslyckade policys är livsmedelsförsörjningen och tillgången till näringsrik mat hotad i flera delar av världen. Detta trots att globalisering driver fram ekonomisk, social och teknologisk tillväxt. Invånare världen över har allt högre förväntningar på ansvarsskyldighet och gott styrelseskick. Med denna bakgrund har regeringar enhälligt antagit de globala målen. Det är det största försöket hittills för att försöka ta i tu med en rad olika utmaningar såsom bestående fattigdom, hunger och felnäring.
Att avskaffa hunger (globala mål 2) innebär att länder måste utarbeta och genomföra åtgärder som främjar bättre livsmedelsförsörjning och nutrition. Dessa åtgärder lägger grunden för länders möjligheter att klara av chock- och stressfaktorer som begränsar tillgången till eller hindrar människor från att få tillgång till livsmedel. För att vara relevanta och effektiva måste livsmedelsförsörjnings- och nutritionsåtgärderna vara förankrade i ett starkt ledarskap, responssiva institutioner och en givande miljö. Ofta används en kombination av planer för hantering av katastrofrisker, robusta sociala skyddssystem och skapandet av inkluderande ekonomiska och sociala program.
FN:s World Food Programme (WFP) erbjuder nationellt skräddarsydd teknisk assistans och kapacitetsutveckling för att stärka individuella regeringars kapacitet inom alla dessa områden. WFP bemöter kapacitetsluckor som identifieras genom en bedömningsprocess ledd av partnerlandets regering i samarbete med WFP och med stöd från andra samarbetspartners.
Bedömningsprocessen hjälper till att fastställa det nationella behovet av kapacitetsförstärkning utifrån fem viktiga steg som behövs för att uppnå nationella mål gällande livsmedelsförsörjning och nutrition:
- Policy och lagstiftning
- Instutitionellt ansvarsutkrävande
- Strategisk planering och finansiering
- Nationell programutformning och levering
- Icke-statliga aktörers engagemang och deltagande
Dessa områden ligger också till grund för WFP:s erbjudande av tekniskassistans och kapacitetsförstärkning. Behovet av WFP:s assistans måste bygga på nationella utvecklingsprioriteringar, kritiska behov och tillgängliga resurser. Lämpliga och hållbara lösningar för livsmedelsförsörjning samt förbättrad nutrition upprättas tillsammans med länders regeringar och utvecklingssamarbetspartners, däribland WFP. Lösningarna kan medföra kapacitetsuppbyggnad för beredskap och åtgärder i krissituationer, logistik, hantering av leveranskedjor, stärkt riskreducerande kapacitet genom sociala skyddsnät, samt ökad hantering, anpassning och motståndskraft gällande klimatrisker. Landsprogrammen omfattas ofta av stöd till lokal marknadsutveckling och kapacitetsuppbyggnad i sektorsövergripande verksamhet, som till exempel nutritions- och HIV/AIDS-program.
Både teknisk assistans och kapacitetsförstärkning kan erbjudas av WFP:s personal och som en del av WFP:s programaktiviteter eller genom utplacerade externa experter. WFP kan även underlätta kunskapsöverföringen från en tredje part, till exempel genom syd-syd-samarbetsmodeller eller triangelsamarbetsmodeller som främjar utvecklingsländers utbyte av bästa praxis.
