Flyktingar står inför tuffa tider i Kenya
Resurserna är pressade - samtidigt anländer fler flyktingar till flyktinglägret Kakuma
, Jonathan Eng
Bara minuter innan flyget från FN:s humanitära flygservice (UNHAS) landar på grusplanen som är Kakumas landningsbana, kan en se flyktinglägret växa fram över det karga landskapet i norra Kenya. Värmen slår en när vi går av planet, klockan är bara 9 på morgonen men det är redan nästan 30 grader varmt. Kakuma öppnade 1991 och är idag — 25 år senare — ett av världens största flyktingläger med 200 000 personer som bor här.
Kuso Mohammed var bara 8 år när hon kom till Kakuma för 25 år sedan. Hon kommer knappt ihåg någonting från Somalia. Hennes åtta barn och två barnbarn är alla födda i lägret och de har aldrig sett något annat. Att återvända till Somalia är inte möjligt av flera anledningar, men främst eftersom konflikterna fortfarande pågår. Kakuma ger trygghet och säkerhet, det känns mer som en stad än ett traditionellt flyktingläger. Kusos barn kan gå i skolan och hennes man har ett jobb på en av lägrets hälsokliniker.
''Livet i flyktinglägret är okej, det rullar på. Maten från WFP hjälper verkligen och min man har ett jobb på en klinik i lägret. Han tjänar runt 5000 kenyanska shillings (50 USD) i månaden, hans lön gör livet lite enklare,'' säger Kuso.
WFP ger livsmedelsassistans till flyktingar i Kenya, både via traditionell matutdelning (inehållande: bönor, linser, baljväxter, vegetabilisk olja och näringsrik specialmat) och via konantöverföringar med mobiltelefoner. Kontanterna används för att köpa färsk mat från lokala producenter. Men på grund av pengabrist har WFP tvingats skära ned på matransonerna sedan oktober 2017. De som bor i lägret får nu bara 70 procent av den normala ransonen.
Kuso har ingen annan källa till mat. Förutom hennes mans blyga inkomst är Kuso och hennes familj helt beroende av livsmedelsassistgansen från WFP. De har känt av effekterna av de minskade matransonerna men säger att de ändå klarar sig på vad de får nu.
‘'Jag har inga planer för framtiden. Vi är fast här''
Efter att Kuso hämtat matransonen för den närmsta månaden bär hon det hem. Promenaden känns lång med en hel månads matranson på ryggen i 40 graders värme.
Kuso bor i ett litet hus gjort av lera, träplankor, gamla konservburkar och ett plåttak. De har ett sovrum och ett litet kök som de delar med två familjer. Kuso visar oss runt, hon verkar stolt över det hon har och över hennes två små barn som springer runt våra ben och tittar nyfiket på vad vi gör. Men trots att de är i säkerhet här, att hennes man har en liten inkomst och att de får hjälp av WFP så är det svårt att planera för framtiden.
''Jag har inga planer för framtiden. Vi är fast här och vi kan inte komma härifrån. Jag känner mig väldigt stressad över situationen,'' säger Kuso.
Kenya har varit ett mottagarland för flyktingar under många år. De fortsatta konflikterna i grannländerna resulterar i att fler människor söker säkerhet i landet. 26 år efter att Kakuma öppnade fortsätter lägret att växa, med mer än 2000 personer varje månad, de flesta kommer från Sydsudan.
Assistansen från WFP och andra organisationer täcker de mest basala behoven. Men det är svårt att ge hopp till de som bor här, i en kris som blivit bortglömd.
Flexibelt bidrag är enormt viktigt för WFP. Givare har tidigare varit väldigt givmilda till WFP:s projekt i Kenya och vi hoppas att det kommer fortsätta. De flexibla bidragen gör det möjligt för WFP att avgöra vart pengarna behövs som mest. De gör det även möjligt för WFP att planera mer långsiktigt. Sverige är en stor givare av flexibla bidrag, tillsammans med bland annat Kina, Danmark, Finland och Storbritannien har de sett till att ytterligare nedskärningar i WFP:s livsmedelsassistans inte behövt göras i Kakuma.
